Vanligtvis kan den indiska byråkratin ses som bökig, lite jobbig och ibland nästan lite charmig men just nu hatar jag den…uch o fy fan för den. Tänkte när jag var på väg tillbaka till lägenheten att jag skulle utnämna denna dag till min officiella ”Hata Indien dag” men efter att blivit tröstad av en Indisk kompis har jag justerat ner det till min officiella ”Hata indisk byråkrati dagen”.

Vad hände då? Jo, jag har ju ett fint employmentvisa med multiple entry som låter mig åka in och ut ur landet. Dock står det med en liten text längst ner (typ sån text där villkor vid rabatter står) att ”Registration required within 14 days of arrival in India for visa validation for more than 180 days”. Grejen är den att jag har gjort detta men det som jag saknade nu var det fint stämplade påskrivna fysiska pappret som säger att jag registrerat mig och därmed kan de ju inte vet om jag följt detta eller inte. Att säga ”det måste ju finnas i era system” funkar inte rikigt. Paper is KING i Indien.

Så, jag försökte tänka rationellt och ringde och väckte min lägenheteskompis som fick leta upp dokumentet och skicka det med en taxi mot flyplatsen. Vet inte vad taxi chauffören gjorde på vägen som tog 15 min extra men det var precis den tid som behövdes för att jag skulle missa planet. Sedan dess har alla mina nyboknigar går åt skogen och allt bara blää…. så nu sitter jag här i Delhi och är ledsen, både för att jag verkligen kände för att koppla av några dagar i Thailand men främst för att jag känner att jag sviker Dinesh och Reema som gifter sig (det var dem jag bodde hos i fyra månader i Ahmedabad). Övervägen en bra fylla ikväll.

Hade jag haft en ”gråt med mats” knapp så hade jag sagt åt er att klicka på den.

3 people like this post.

Unlike